Dataflödesdiagrammets historia
Dataflödesdiagram blev populära i slutet av 1970-talet tack vare datorpionjärerna Ed Yourdon och Larry Constantine, som skrev boken Structured Design. Boken byggde på beräkningsmodellerna för ”grafer över dataflöden” framtagna av David Martin och Gerald Estrin. Både konceptet med strukturerad design och DFD-metoden fick ett brett genomslag inom programvaruteknik och olika affärsområden.
Tre andra experter som bidrog till utvecklingen inom DFD-metodiken var Tom DeMarco, Chris Gane och Trish Sarson. De samarbetade i olika konstellationer och blev de som främst definierade de symboler och den notation som används för dataflödesdiagram.
Symboler och notation som används i ett DFD
Det är en bra idé att bekanta sig med de olika symbolerna för dataflödesdiagram innan man börjar. Eftersom symbolerna varierar något mellan olika system är huvudsaken att du är tydlig och konsekvent när det gäller vilka former och vilken notation du använder när du kommunicerar och kollaborerar med andra.
Oavsett vilken konvention för DFD-regler eller -riktlinjer som används beskriver symbolerna de fyra komponenter som ingår i dataflödesdiagram:
1. Extern enhet
En extern enhet är ett system som skickar eller tar emot data och kommunicerar med det system som visas i diagrammet. Externa enheter är källorna till och målen för för den information som kommer in i eller lämnar systemet. Det kan handla om en utomstående organisation eller person, ett datorsystem eller ett affärssystem. Externa enheter kallas även avslutare, källor och mottagare eller aktörer. De ritas vanligtvis i kanten av diagrammet.
2. Process
Processer gör att data ändras och ett resultat produceras. En process kan vara att utföra beräkningar, sortera data baserat på logik eller styra dataflödet enligt vissa affärsregler. En kort etikett används för att beskriva en process (t.ex. ”Skicka in betalning”).
3. Datalager
Datalager är filer eller arkiv som innehåller information för senare användning (t.ex. en databastabell eller ett medlemsformulär). Varje datalager får en enkel etikett (t.ex. ”Beställningar”).
4. Dataflöde
Dataflödet beskriver den väg som data tar mellan externa enheter, processer och datalager. Det speglar gränssnittet mellan de olika komponenterna och visas med pilar, vanligtvis märkta med ett kort datanamn (t.ex. ”Faktureringsuppgifter”).
Regler och tips för DFD
För alla dataflödesdiagram finns det vissa regler att tänka på:
-
Varje process ska ha minst en inmatning och en utmatning.
-
Varje datalager ska ha minst ett ingående dataflöde och ett utgående dataflöde.
-
Data som lagras i ett system måste genomgå en process.
-
Alla processer i ett DFD leder till en annan process eller ett datalager.
DFD-nivåer och -lager: från kontextdiagram till pseudokod
Ett dataflödesdiagram kan gå in i allt finare detaljer genom att man använder nivåer och lager, och zoomar in på en viss del. DFD-nivåer numreras 0, 1 och 2 – ibland kan de även gå till nivå 3 eller ännu högre. Vilken detaljnivå som krävs beror på omfattningen av det som du försöker uppnå.
DFD Nivå 0
Ett DFD på nivå 0 kallas även ett kontextdiagram. Det utgör en grundläggande översikt över hela det system eller den process som ska analyseras eller modelleras. Diagrammet är utformat för att ge en överblick och visar systemet som en enda process med hög abstraktionsnivå och dess relationer till externa enheter. Diagrammet ska enkelt kunna förstås av en bred publik, till exempel intressenter, affärsanalytiker, dataanalytiker och utvecklare.
